Prinsessa

Vilma vill att vi ska leka prinsessa när jag kommer hem från jobbet idag. Hon är ivrigt att börja och vill att vi båda ska vara prinsessor och sätta på oss fina skor. Och förklarar också vad vi ska heta

– Jag heter prinsessan Hildegaard

– ? (seriöst, sa hon Hildegaard!?)

– Alltså vae, vad ska du heta? H-i-l-d-e-g-a-a-r-d? Som i, Hildegaard?? Hildegaaaard? Haha det var roligt det

Och får en kort irriterad blick tillbaka och blir bekräftad att ja, jag hörde rätt, och ja, det är jag som är dum som inte fattar att det är ett perfekt prinsessnamn. Stupid meeeee. 😀

Annars har det ju vart helt ljuvligt vårväder idag. (Igen.) Var ut på en promenad med Coco direkt efter jobbet och när vi passerade en stor tom fotbollsplan kunde jag inte låta bli att göra som jag alltid gjorde förut – gå ut och lägga mig mitt på planen och bara titta rakt upp i himlen. Det är något väldigt rogivande med att ligga på ett så pass öppen fält att man kan titta rakt upp och ha helt tomt runt sig och himlen som ett oändligt tak där ovanför. Så jag låg där ett tag och bara andades och Coco gick runt och grävde efter harskit. (Han är ju så classy min lilla pälsboll.) Sen kände vi oss nöjda och gick hem. Det var en fin stund.

Nu ska jag upp och delta i Vilmas läggningsritualer! Alltså tro mig, Vilmas och Krisus läggningsvanor följer ett benhårt schema där det inte finns utrymme för minsta lilla förändring. Det går under namnet ”leikki” (lek) och är väl snarare en hårfin balansgång mellan hysteriskt skratt och tårar. Man kan kort och gott säga att det är en blandning av bollfångarteknik (med med kramdjur), sänghoppande och kalsonglyft (fast i trosorna då, stackars barn). Ja, sån där lek som helt enkelt verkar vara något av ett pappa-fenomen mer än mamma-grej. Haha.

Gällande min mage: Ja-ni, en kort update är att jag har hopplös mensvärk och bara det i sig är ju också ett jävla straff.

Puss natti