mariak

Påsken är slut och jag kan väl mest summera den som väldigt bra! Lugnt tempo men med massor av socialt umgänge och ännu mer mat. Våra besökare åkte hem imorse och nu är det plötsligt dags för sista delen av vårterminen! Som lärare delar man in året utifrån dom olika loven (det gör kanske många andra också iofs, sitter på nåt sätt kvar i ryggmärgen sen man själv gick i skola), och att nu vara inne på den delen som är mellan påsk och sommarlov innebär att man är inne på slutrakan och med stark betoning på ”rakan”. (Det går ofta så snabbt att man knappt märker att april blir maj och att maj blir juni och att det plötsligt är avslutning och Den blomstertid nu kommer och så står mitt i allt s o m m a r l o v e t för dörren. Ååååh, kan man bli annat är varm och energifylld av den här tiden? Kanske återigen något som blir starkare när man är inom skolvärlden, men bara den här känslan av att man börjar avrunda och avsluta i alla ämnen, att barnen springer ut på rast utan jacka, att det görs temadagar och att det dessutom börjar grönska utanför. Nej, det är ju bara för fint! <3

Apropå mig då. Vecka 13 och vi går mot vecka 14. Herregud.

Jag har även NU (sådär två månader för ”sent” då) börjat känna av mina bröst. Det är inte konstant och inte riktigt det där med att bröstvårtorna är känsliga, utan snarare lite som att mina mjölkkörtlar börjar vakna till liv. Nu är det ju ingen sån produktion på gång på länge än (hoppas jag ju sannerligen i alla fall), men det stramar och ”kryper” sådär som det gör när man ammar och mjölken rinner till. Jag minns inte att det var såhär med Vilma, men å andra sidan är ju mycket annorlunda, så vad vet jag. Med tanke på att mina bröst var det mest framträdande med mig efter att V kommit ut så blir jag väl inte i chocktillstånd om det redan nu börjar, även om jag ju helst inte blir mamma Mu igen. (Verkligen, dom var HUGE. Tror att det var en kombination av att mina egna bröst i storlek AA minus gick in nån överdrivet ivrig ”ouuu – dags att starta upp mejeriet här nu!!!” -fas och bytte skepnad till typ storlek C som gjorde att dom med silikonet under sig antog abnorma proportioner. Krisu vågade ju på fullaste allvar inte krama mig den första veckan för att han var rädd för att dom skulle spricka, och det säger väl endel om att formen på min jättehylla inte direkt var som ett fylligt Baywatch-gung utan mer som två stenhårda annans som stod rakt fram (den gröna blasten kan i den här fallet stå för mjölksprutandet). Sammanfattningsvis var det väldigt lite utvikningsmaterial och väldigt mycket mejeriverksamhet över mina tuttar under den där tiden, haha.)

Gällande min oro då? Jag har faktiskt vart relativt lugn, känner att det här dagliga stramandet/molandet/huggandet/sammandragandet i magen och mina nyväckta bröst gör sitt. NÅT är ju annorlunda i kroppen. Dessutom är min mage inte riktigt som vanligt, utan jag ser ungefär ut som jag gjorde med Vilma när jag var halvvägs. Eftersom jag ju dock inte ÄR halvvägs så skyller jag mest på memma och glass, men det KAN ju hända att även nåt annat påverkar omfångsmässigt…. 🙂 Såklart funderar jag ändå på olika hemska saker nu som då, och det känns låååångt till rutinultraljudet som är nästa check. Min största oros-grej just nu är att hon lilla inte ska växa ordentligt, det är nämligen väldigt vanligt med hämmad tillväxt när gravida tagit kortison (det är en av mina mediciner). Jag är ju själv inte heller jättestor och Vilma kom ut väldigt liten, så försöker just därför kompensera med att äta överdrivet mycket. Jag VET att det egentligen är för tidigt och att bebben ju bara tar upp det den behöver, men jag tänker att OM den nu kommer på att den vill ta upp lite extra fett eller socker så ska det minsann finnas att ta av! Så därför äter jag. Mycket.

Jag hoppas ni haft en fin påsk, och som sagt, nu har den riktiga nedräkningen till sommaren börjat! Wiiii för det!

Trevlig start på veckan, puss o kram!

Blir inga riktiga magbilder än. Vågar inte det om jag jinxar nåt. Men såhär ser den ut påklädd på förmiddagen.
Kväll kan ni tänka er det dubbla, haha. 🙂