Och så var det torsdag. Och dagen för mitt ultraljud,
Påväg in till gyn så messade jag Krisu att jag nog inte ville gå ändå. Att det var bättre om vi bara fortsatte såhär, för om det skulle vara negativt så var ju allt bara slut och förbi. Men såklart gick jag ju in ändå, för det gör man ju. Och jag hade ju inte klarat av att INTE veta heller. För ovissheten är ju alltid värst, vare sig det gäller att vänta på ett ul-besked, att få veta om ens förälskelse älskar en tillbaka, att inte få svar från någon man är orolig för eller vad det nu kan vara. Den där känslan av Att. Inte. Veta,
Men nu vet jag. Och det gick bra. (Det gick bra!!!!!!!) Det låg en liten en därinne, inbäddad i min apelsin-livmoder med både armar och ben och hjärta som tickade. Och jag tyckte först att den var väldans stillsam, men sen mot slutet så blev det lite mer liv och rörelse och viftande. Och det var ju såklart helt fantastiskt att se. <3 <3 <3
Läkaren tyckte även att min moderkaka hade ändrat sig och att allt såg helt bra ut, så jag börjar jobba som vanligt på måndag. DET kommer ju dock kännas konstigt, och jag ska fortsatt ta det lugnt. (”Inget tungt bärande, inget dikesgrävande och inget sex”, sammanfattade han det typ. Så det var ju inga konstigheter där inte.) Sen bokades det dock in NIPT istället för KUB-test, och jag kan ju såklart göra det här till ett nytt litet orosmoln om jag vill, fanns det något han såg som han inte ville säga? Är det något som inte stämmer? Men ja, jag vet inte, och han sa inget. Han tyckte helt enkelt bara att man skulle göra ett NIPT test istället, vilket ger en mer detaljerad bild över eventuella avvikelser. Och såklart vill jag ju veta, speciellt med tanke på mina rätt ovanliga mediciner, för OM det är så att det finns något allvarligt hjärtfel vore det ju tokigt att inte känna till det. Eller vad annat man nu kan hitta. (Men det känns bara dumt att ens spekulera i, sånt tar man där och då, och såklart får jag ju just nu bara utgå och hoppas från att den lilla är frisk och mår bra.)
Jaha hörni. Vecka 11 imorgon. Och DET är ju faktiskt rätt stort. <3 Jag skulle vilja slappna av helt, men väntar nog till efter det här NIPT testet med det nu, samt att det ju vore märkligt om jag ska gå och byta bort min orolighets-personlighet sådär bara, hehe. Läkaren var också sådär läkar-positiv som ju bara de har en tendens att vara. Ni vet, positiva men med en saklig och konstaterande slutkläm. ”Vi ska väl tro att allt går bra nu men hör av dig om du får några blödningar här innan testet, för det är ju onödigt om du åker dit och gör det om det sen ändå har stannat av.” Som sagt, sådär lagom optimistiskt men med en lite torr klang, haha. (Och tro mig, jag kommer hänga på låset om det nu kommer någon blödning. Men peppar peppar, inget på en vecka!)
NU är det dags för lite vila här! Igår blev inte riktigt som tänkt. Jag som planerat att ta en lång dusch, sitta och mysa lite i soffan med Krisu efter att V somna och bara allmänt försöka komma ner i varv rent själsligt inför idag fick ju byta dom planerna mot 3 timmars näsblod. KUL! Hade K vart hemma hela natten hade jag åkt in till sjukhuset (pratade med akuten som tyckte jag skulle komma) men då han skulle med en båt som gick kl elva och jag sen var ensam med V blev det inte det lättaste projektet. Så ja, jag satt med mina tossar och klämde på den där stackars näsan istället. Sov ju även otroligt dåligt inatt sen eftersom jag inte kunde andas med pappret i näsan, och var även vrålhungrig eftersom jag inte ätit sen middagen (gjorde ett försök att äta efter 2h när det verkade ha stannat av med då började det igen så var bara att ge upp den tanken) men s t r u n t s a m m a. Idag är det en bra dag. 🙂
Ha en fin torsdag och vi hörs! Puss!!
Senaste kommentarer