Födelsedagsbarn idag och plötsligt var man tjugonio år. Ett år till trettio med andra ord! Jag är ingen utpräglad födelsedagsfirare för egen del (älskar och uppskattar dock verkligen andra som håller födelsedagsfikor och kalas fast man fyller ojämnt eller på en vardag – jättelyxig att bli bjuden ju). Samtidigt så är det ju alltid lika värmande när man blir ihågkommen och grattad. 🙂
Helgen spenderades i Helsingfors och som vanligt gick dagarna i ett. Det är ju lite som att gå från ett hem till ett annat när vi åker dit, så det är avslappnat och familjehäng som brukar gälla. Och mat. Och lite shopping. Måste förresten lyfta fram Vilma och hur fantastisk hon är att resa med. Nu vet jag inte om jag kan prata om att resa med barn överlag, jag har ju bara Vilma att utgå ifrån, men jag är så otroligt glad för att vi inte ”valt bort resor” för att hon varit för liten – istället är hon nu en van resenär där allt bara löper på. Hon vet vad som gäller vid incheckningar, hon köar snällt till säkerhetskontroller och lägger själv grejerna i lådan på bandet, och hon är inte det minsta flygrädd och kan regler för att man sitter fastspänd när man sitter osv. Är lättare att resa med Vilma än med Krisu, haha.
Nu i helgen hade hon valt sin frozen-klänning som rese-outfit och vid kontrollen så fick hon beröm av vakten för sin ”Elsa outfit”. Well, ger man lillfingret så tar hon hela handen – efter det blev det även en uppvisning av resterande kläder som också de var i frozen-tema: leggingsen, undertröjan och slutligen (efter lite grävande) – trosorna. Ska det va så ska det va!
Magen har vart väldigt lugn på senaste (inte gällande sparkar, sånt känner jag inte ännu, men gällande det spända och onda). Såklart har ju istället DET då gjort mig lite orolig. Lite som”hallå, ska det inte ta ont nu??”. (Aldrig vara nöjd, det är huvudregeln som vi ska ha klart för oss här, hehe.) Men ja, jag får ju hoppas att det braiga ÄR bra, hade förstås mest av allt velat ha en ultraljudsapparat i födelsedagspresent idag så man fick titta in och kolla läget. Ho-ho, är du däääär? Sen var det en väldigt obehaglig grej imorse på toaletten också, men det hela är väldigt oklart så jag försöker tänka att det inte var nåt. När jag torkade mig så var det yppe-pytte-lite rosa på pappret. Alltså verkligen liiite, men såklart tillräckligt för att slungas tillbaka till vecka 6-10 när den där blodiga oron var som värst och en ständig följeslagare. Jag har ju torkat mig sjuhundrafyrtiofem gånger sen dess (läs: gnuggat) så min stackars fiffi är som ett sandpapper, men inget mer. Så ja, jag vet inte. Försöker tänka att det var nåt annat och så ska jag tvinga Krisu att inspektera mina nedre regioner ifall det bara är nån liten spricka nånstans som kunde förklara eventuellt blod. (Passligt att det kom på min födelsedag ändå, då kan han ju liksom inte säga nej när jag ber om nåt, trots att det rör mindre spännande fiffi-inspektioner. Ka-ching på den liksom!.) (Parentes 2: nej, det är inte mycket som är ”för privat” i det här hemmet. 😀 <3)
Hörni. Ha en fin dag och fin start på veckan! Mitt födelsedagsfirande kommer fortsätta i att vi går ut och käkar och sen hem och lagar våfflor till efterrätt. Allt enligt min önskning och det känns Helt Perfekt.
Puss och kram!
Födelsedagsbarn och världsvan resenär.
Senaste kommentarer