Jag har köpt en gravidkudde. En såndär avlång sak som man sover med. Vi kallar den för makkara (Korv, på finska) och Vilma tänker att det är min nalle. På kvällen ordnar hon därmed så att vi alla ligger bekvämt: hon, jag, Jussi (hennes kanin), lilla Jussi (kanin nummer två) hennes rosa ponny och så nu då även – makkara. Ett bra gäng. Förutom att min sovkorv är skön att ha mellan låren/knäna när man sover och avilasta ryggen så är den även en perfekt avskiljare. Vi har 160cm som varje natt ska fördelas på ett för alla så gynnsamt sätt som möjligt, men med en liten sprattelmaja i mitten brukar dessa centimetrar tendera att bli väldigt ogynnsamt fördelat för oss ”kantstoppare” på var sin sida om ungen i mitten. Med min korv jag dock nu ett väldigt effektivt sätt att barrikadera upp en mur så att jag kan hålla på min del, plus att denna mur även är ett ypperligt skydd för alla magsparkar som hon brukar sikta in. Win win för två i familjen med andra ord (mig och lillasyster) så jag tänker att det är fair enough! 😛
Jag har haft mindre sd som tagit ont på senaste, tänker att det är ett väldigt bra tecken. Dom vanliga sd kommer ju lite hela tiden, men så länge jag kan sätta mig ner går det över. Ska på ultraljud på torsdag och se hur allt ser ut, men tor verkligen att det här med att ha ett väldigt lugnt sommarlov gjort underverk för min livmoderhalstapp.
I magen är det rörelse, ibland mer och ibland mindre. Såklart blir jag ibland orolig när det inte varit någon aktivitet på ett tag, men än så länge har det inte blivit så långt uppehåll att jag hunnit komma till dom riktiga katastroftankarna. Eftersom jag ju växer i omfång så tänker jag att hon också växer där inne, men ska förstås bli väldigt skönt att få se hur det står till där inne (och kanske även få en skymt av ansiktet, senaste UL låg hon så att vi såg huvudet uppifrån – i genomskärning).
Vilma har förresten även fått känna sparkar, men jag är lite osäker på om hon verkligen känner/förstår. Jag kände hur det kickade till – och uppenbarligen kände även hon nåt. Sådär hispigt ivrigt och lyrisk men samtidigt på gränsen till skräckslagen (typ som när man till slut vågar sig fram och klappar på en av dom där jätterockarna i Skansen-akvariet) så tjöt ”jag kände hennes tå!!”.
Ja, som sagt, oklart hur hon riktigt uppfattar det här med bebisars inkvarterande i magen men ivrig är hon. 🙂 <3
God natt på er! Ska berätta sen hur UL gick och hur stor/lten hon är. Jag har ju alltid trott att vi ska få en till mini men på förra UL var det ju en som låg helt klart i överkant storleksmässigt. Oavsett vad så är det ju bara väldigt spännande och märkligt alltihop. <3
Senaste kommentarer