Festen igår var jättetrevlig och värdinnan herself snygg som bara den! Även om jag igår skrev om hur tacksam jag är över att klädstress är något som blivit mindre problematisk med åldern så ska jag ju inte hymla om att jag älskar att piffa mig. Sådant som rör utseendet är ju otroligt roligt, och att få känna sig smashing kan verkligen ge en energi och göra att man blir som en gladare och roligare version av sig själv. 😀 (Och sen ska man ju inte sticka under stol med att bekräftelsen över den där frisyren/nya klänningen/makeupen/hela uppenbarelse inte är en del av det! För vi vill ju alla bli bekräftade – gällande vad det nu än kan vara – det är ju bara så människan är.)
Höll för övrigt även på att uppstå en situation som hade vart lite väl underhållande där under kvällen. Vi hade styrt upp med en liten utmaning för födelsedagsbarnet, varpå vi hade en PP som kopplades upp mot tv’n så att alla kunde följa. Jag var inte med när dom tog min dator för att koppla den, men hela gänget som bänkat sig för programpunkten kunde däremot följa hur bilden på Vilma i mitt tidigare inlägget kom upp på storbild. Och ja, det var väl bara en händelse att jag hade scrollar ner så lång i inlägget när jag slog igen datorn här hemma innan festen – annars hade dom istället fått läsa texten som fanns där ovanför, om mitt ”fiffipiller som skulle in under kalsets gång men att större saker nog också passerat obemärkt”. Haha, hade väl vart att sno lite väl mycket fokus från själva programpunkten känner jag. 😀 😀
Fick nyss mail från dr D och jag har lite fler prover som ska tas nu imorgon. Känner mig lite nervös över att det är så nära nu, dels för att jag såklart väntat på den här dagen så otroligt länge, men dels också för att jag på något sätt hade haft en bild av att min kropp skulle vara mer harmonisk och rofylld. Jag kan väl inte säga att jag är stressad, men vardagen är helt enkelt rätt fartfylld och dagarna går bara i ett. Min hjärna hade som visualiserat en bild där jag identifierade mig med en sån där vitklädd, jätteböjlig yogakvinna som höll händerna framför bröstet och bara lyste i harmoni (det kan ju förvisso vara photoshop men dom strålar ju onekligen lite extra på såna yogabilder man ser. (Jag hade ju även tänkt mig in i en sån där stillsam miljö med lite alpberg i bakgrunden och frisk lukt som strömmade in i lungorna a’la iiiin genom näsan uuuuut genom munnen – och att kroppen och livmoderns näst intill brölade ut hur perfekt det lilla ägget skulle trivas och vilja stanna i den harmoniska kroppen.) Nåväl, det ska ju kunna lyckas utan alpberg också, men jag tänkte ändå försaka få till en avslappningsövning idag.
Nu är det dags för söndagshandling! Pizza på schemat och eftersom vi ska hinna käka innan fem då V ska iväg och skrinna är det bara att studsa iväg! Känner att det här skrinnandet kommer bli en intressant historia, och K som väl är den av oss som faktiskt kan åka (som gammal ishockeyspelare) har redan störtanmält sig som Coco-vakt. (Jag misstänker starkt att gårdagens gintonic-bälgande har något med detta att göra, då vår fina pälsboll i vanliga fall nog är ensam hemma under jobbdagar. Idag var det dock tydligen viktigt att han skulle få sällskap heeeela dagen, höhö.)
Ha en fin söndag! Puss!
Söndagsfeeling även här hemma. Städat och med fotboll på tv’n.
Jag står för det första och K för det andra, haha.
Och ps. Håll tummarna för mina ägg och att dom mår bra där i provröret! Har inte fått någon uppdatering från kliniken, utan den kommer imorn. Hoppas, hoppas, hoppas att dom har haft en celldelning som dom ska. Heja äggen! <3
Senaste kommentarer