Igår var jag och lämnade Vilma till Brändö, vilket innebar en festlig fem-timmars kryssning på skärgårdsfärjorna sådär på fredagskvällen. (Woho!) Jag var dock väldigt effektiv på tillbakavägen och satt och jobbade, och man är ju alltid lika nöjd med sig själv efter ett par produktiva timmar. Resten av gänget ombord bestod av en ensam dam och två finska gubbar som körde varsin traktor, så vi underhöll nog däremot inte riktgt statistiken över ”kryssningslivets baksida”. 😀 (I så fall skulle det väl vart jag med mitt injicerande som stod för det mest avancerade, men jag känner att en spruta förpackad i matlåda och inrullad i hushållspapper (fick så himla bråttom och matlådan såg stötsäker ut) inte direkt såg livsfarlig ut, heh.
Idag är det ögonläkare för Coco på schemat! Han har ju väldigt länge sett dåligt, och det ena ögat är nu i princip grått. Får hålla tummarna för att det inte är något tråkigt, utan en gråstarr som med lite tur kan bromsas. Sen är det även dag fem idag, och därmed läggs antagonisten till (den medicin som gör att äggblåsorna inte får en spontan ägglossning trots sin ”rätta storlek”). Två sprutor ikväll med andra ord, men det går nog bra det med. Var också och tog lite fler blodprov igår, så nålar – bring ’em on bara!
Det är dock som att jag redan börjar gå in i min ”det här blir nog inget”-försvarsposition. Ni vet, om man utgår från att något inte kommer att lyckas så blir fallet inte lika hårt. Samtidigt så VILL jag ju tänka att det här faktiskt ska få lyckas nu, och förutom min statistik så ja, varför inte? Varför skulle det inte kunna vara min tur nu?
Vi har dock diskuterat lite om fortsättningen här hemma, och går det inte nu kommer vi antagligen behöva ta ett litet uppehåll. Inget i dessa processer är gratis för oss som står utanför systemet (tänk motsatsen till gratis) och ibland känns ju dessa konstanta utgifter ungefär lika höga som a’la råna en bank. Samtidigt vill man inte utelämna något, för tänk om den där medicinen eller det där droppet var det som gjorde skillnaden! Ett jäkla skit är det rent ut sagt, och om det är något jag är trött på efter dom här åren så är det skatter och skattesystemet. Tack staten för att vi betalar för att alla ska få tillgång till offentlig sjukvård, men när vi sen behöver hjälp stängs dörren framför näsan.
Nej, nu är det bara att tänka positivt och utgå från att de SKA lyckas! Jag är ju faktiskt också lite spänd inför om vi kommer få ägg till frysen, och om dessa hästmediciner, oljor från fiskar i Nya Zeeland och allt tomatjuicedrickande har påverkat äggkvaliteten! (Well hello där häxblandning, haha.) Vore ju tiptop om det kom ut ett helt gäng med små guldägg! UL på måndag, så då vet jag lite mer i alla fall!
Nu är det dags att ta sig an dagen.! Jag är ju faktiskt nyduschad och helt redo för en fin lördag, så jag önskar er detsamma och tills imorrn – puss och kram!
Nån dag sedan.
Senaste kommentarer