Lappen ja. Lappen där det stod kön. Om vi skulle få en liten flicka eller pojke. Om Vilma skulle få en storasyster eller lillebror.
Alltså. Jag måste först säga att orsaken till att det var så viktigt för mig att få veta kön inte handlar om vilket kön det är, utan det handlar om att allt blir mer konkret för mig då. Den här resan och oron har gjort att jag haft en viss distans till allt, till bebisen, och då blir det här ett sätt att kunna relatera mer till att den faktiskt finns där inne. Att det är en han eller hon.
så ja, därför ville jag så gärna veta, så att vi kunde tänka på det som en person.
Hurusom. Jag kom hem. Lekte lite med V. Krisu väntade otåligt. Jag behövde spela ett spel med V. Krisu väntade ännu mer otåligt. Vilma ville rita med mig. Vi satte på ipaden.
Och så blev jag så nervös så jag inte vågade titta. Krisu fick kika först, och jag både ville och inte ville kika när jag hörde att han vecklade ut pappret. (Sen frågade han vilket tecken som var vilket för flicka eller pojke och jag berättade hur dom såg ut och han sa ”dåså” och vecklade ihop den igen.) Så försökte jag se om han såg glad eller besviken ut, men sen tittade jag ändå. Och så stod det flicka. Att det är en flicka. Att vi ska få en till liten tjej och att vi kommer få ha två små döttrar som springer runt här. AAAW: Det är så jäkla fint och stort och fantastiskt!!!! <3 <3 Jag blev världens gladaste och Krisu som först var besviken (där for den fotbollsdrömmen, haha) kommer vara världens stoltaste isi den dagen han sitter där med sina två tjejer. Det vet jag ju. <3 (Och ja, såklart var det viktigaste även för honom att allt var bra, men han har ju sina drömmar om att spela fotboll med en son, sådär som vi väl alla har tankar och drömmar om våra barn och framide barn.)
Men ja. En flicka. (!) Och jag är så jäkla glad. För allt. Och mest för att det faktiskt är på riktigt. <3
Ha en fin kväll! Här blir det hemmamys och pancakes (nom nom). Väntar även på ett mess om en förlossnings som ska starta (som redan borde startat). HUR spännande?! Förlossningar är ju helt otroligt stort och fantastiskt och bara jätteknäppt ju mer man tänker på det (och tänker man FÖR mycket blir det rätt obehagligt också, eller mer bara väldigt svårt att ta in hur det riktigt ens kan gå att genomföra, haha). Men det går och det kommer gå jättebra! För S och för alla andra preggos i min närhet och förhoppningsvis även för mig sen när det gäller. 🙂
Puss och GLAD PÅSK! <3
Senaste kommentarer