Jag känner mig lite som ett vinglas. Inte ett sånt där rejält och stabilt som finns på tillexempel bufféer, utan ett sånt där handblåst. Med rundad kupa i lövtunt glas som man riktigt kan se hur skört det är, som att ett litet och i stunden oförsiktigt skål-klirr får det att spricka och aldrig mera bli.
Eller ja, så har dom i alla fall behandlat mig, och varje liten grej som ska lyftas har föregåtts av små ”nej låt det där ligga” -förmaningar och utrop. Här pratar vi ju då inte stora resväskor eller stockar som ska lyftas, utan allt som väger över ungefär 1,0 kilo. Och ja, där ingår ju en hel del så att säga.
Men det är bra. För jag BLIR verkligen trött av väldigt lite. Det är ju mest extremt frustrerande – våren och en blå himmel och en gård att ta sig an med massa efterlängtade projekt och så är man bakbunden gällande allt – inte så som jag väl helst hade önskat. Krisu har dock gett allt i sitt gårdspysslande idag (som jag nämnt tidigare har vi väldigt tydlig uppdelning gällande vissa områden och det här är i n t e hans grej), och jag ville nu flytta ett fruktträd till en annan plats på gården samt de två stenarna som låg bredvid. (Hade ju nu varit lite fördelaktigt för mig om stenarna varit i storlek med grus, men tyvärr är det lite större pjäser – ”älskling du är ju jättestark!”) Hursomhelst, jag hejade på och han grävde ny grop för trädet (jag har ju ärligt talat glömt vad det är för sort, men det lär visa sig längre fram i år).
Gropgrävandet blev en mindre rolig stund för oss alla. och jag fick förtydligat att det här minsann var Det. Sista. Han. Gjorde. På. Gården. För. I. År.
(Well, det blev väl inte bättre av att han därtill sen skulle rulla stenarna från plats A till plats B, men fram kom dom och jättebra blev det och jag är så otroligt nöjd, haha! 😀 Tror väl dock jag får låta resterande projekt bli till nästa sommar om jag är lite mer rörlig då. Bäst för alla inblandade helt enkelt, höhö.)
Men ja, mina fysiska ansträngningar är väldigt låga överlag och jag märker även att jag börjat få små sammandragningar. Eller ja, jag fattar inte, såhär tidigt liksom(?), men det är onekligen förvillande likt det som jag hade med Vilma, och det började när vi var i Thailand i vecka 12-13. Får hoppas att det är något tillfälligt och övergående, men ska ta upp det men läkaren.
Annars har vi fixat med krukorna på framsida av huset och gjort vårplanteringar, inlett grillsäsongen på riktigt och fått hela gården räfsad, tillsnyggad och säsongsgödslad. När jag skriver ”vi” kan ni förresten läsa ”svärföräldrarna”, även om jag deltagit på ett hörn i en ovannämnd vinglas-anda.
Hoppas er helg varit fin, och nu är det ju bara två (TVÅ) dagar kvar till KUB.(!) Väldigt läskigt och väldigt bra.
Puss och godnatt.
Vårblommor, grill och kvällssol. <3
Senaste kommentarer