Voi huhu. En dag som gått i ett. Eftersom K är iväg på match har vi fått klara oss själva här (han åkte iväg igen igårkväll när vi kom hem). Det går ju som regel bra när han ör borta, och jag är dessutom en av dem som tycker att det kan vara helt skönt att bara vara ifrån varann några dagar, få liten ”egentid” med Vilma här hemma, men just nu tajmade det väl inte helt optimalt. Nåväl, Coco kom ut ut imorse, Vilma kom iväg till sitt för dagen nya dagis (hennes dagis hade planeringsdag) och allt löpte på.
Och så fick jag meddelande från kliniken.
Och dom hade befruktats.
Och det var sju ägg. SJU stycken små befruktade ägg!
Alltså såå jäkla skönt och det var bara en såndär för-stunden total lycka. Nu är inte ett befruktat ägg samma som en bebis, men jag känner att i den här forever-resan så måste jag också glädjas åt mindre framsteg. (Och det här var ju sannerligen ett lyckat delmål på vägen med tanke på hur allt kändes när jag stod där i onsdags och luften gick ur mig efter att jag inser mitt epik fail med äl-sprutan.) Yey för det!
Planerad återföring blir nu tisdag, då man kommer att odla för blasto (blastocyst; ett femdagars embryo där det nått ett visst ”stadie” i celldelningen). Inget är ju någonsin skrivet i sten gällande dessa processer, och såklart kan plötsligt alla ägg ”dö” eller att det börjar försvinna så många att man måste tidigarelägga återföring, men ja – just nu kör vi på tisdag. 🙂
Jag är nu mest bara död. Död i kroppen och i snippan. Vi hade en tjejmiddag här ikväll, men med fem kiddos blir det ju mer ”stojigt barnkalas” än ”tjejhäng med lugnt vin-sipprande”. Så är det ju dock, och det är härligt det med, men kan nog vara viktigt att få in barnfria häng någon gång också, man behöver ju det där att bara sitta ner och umgås.
Godnatt på er! Jag ska drömma sött om dom sju äggen inatt, och tänka på hur de delar sig till fantastiska små guldägg. <3
Senaste kommentarer