mariak

test  

Jag har inte kommit mig för att skriva. Tiden har rusat iväg och jag kan tycka att det är svårt att sammanfatta avslutet – och också den stora början – i ett enda inlägg. Men ja, nu är han här. Efter all väntan och längtan. Vår William. <3   10 Oktober Jag vaknade av att…

Jag var på teater med Vilma igår. Vi säg en barnföreställning av Tove Janssons ”Vem ska trösta knyttet”. Som vanligt lite halvsena så halvsprang vi i duggregnet för att hinna in och få en plats. Gick jättebra för V (längst fram bredvid en av hennes bästisar från dagis som råkade vara där och vinkade henne…

Rubriken är hemsk. Jag vet. Och jag skäms på ett sätt för att skriva så, då det finns de som tvingas uppleva det på riktigt. Samtidigt är det sant, och det har varit min sanning ända sedan 10:50 imorse då jag låg där på ultraljudsundersökningen. Jag vet inte. Allt har bara varit så upp och…

Vi var på förlossningsförberedande samtal till BB idag. Första gången K var med på något på ett bra tag och även första gången han fick titta in i förlossningssalen här på Åland, så det blev ett väldigt ”konkret” besök till skillnad från många andra av dom träffar man har med sin BM. Det blev även…

Jag kan inte sticka. Inte virka heller for den delen. I vanliga fall är inte det här något som vållar problem i vardagen (eller ens påverkar min vardag för den delen), men jag har i dagarna insett att det för min egen del (och väldigt mycket för Krisus del) hade gjort de senaste veckorna lättare…

I min gravidapp står det idag ”29 dagar kvar”. Det vill säga: under trettio dagar kvar till beräknad, fullgången, normalstor vecka 40 -bebis. Känns ju påtagligt nära för vem som helst, och för mig som räknar allt inom spannet 20-30 dagar i en slags julkalendernedräkning tycker att det på det sättet känns hisnande overkligt nära.…

Länge sen. Det har bara blivit så, För ett långt tag visste jag inte riktigt vad – eller hur – jag skulle formulera mig. Mest eftersom jag inte visst vad jag riktigt tänkte. Jag passerade v 30. En milstolpe. Jag passerade v 32. En annan milstolpe. Nu började dom ”farliga veckorna” vara förbi. På riktigt.…

Vecka 31 och lillasyster är ännu på insidan. Nu börjar det ju faktiskt vara ett faktum – jag är gravid och hon kommer troligtvis att komma ut mer eller mindre normalstor. Det är ändå så märkligt det där, att jag fortfarande kan ha lite svårt att relatera till att hon faktiskt ska komma. Inte så…

Som på beställning efter att jag proklamerat hur mina sammandragningar verkat lugna ner sig så kom dom tillbaks med besked i söndags. Tycker inte att jag gjorde något särskilt som skulle ha retat igång det, lever ju i mitt sommarlovstempo i allra högsta grad, men måste redan efter middagen lägga mig ner för att dom…