mariak

Jag kan inte sticka. Inte virka heller for den delen. I vanliga fall är inte det här något som vållar problem i vardagen (eller ens påverkar min vardag för den delen), men jag har i dagarna insett att det för min egen del (och väldigt mycket för Krisus del) hade gjort de senaste veckorna lättare om jag har kunnat sticka. Eller virka då,

Från att den här magen började anta en alltmer påtaglig bebismage-form och vi på allvar började gå in på så kallade ”säkra veckor” så har jag haft ett intensivt behov av att fixa och dona här hemma. Jag antar att det väl är det som kallas för att ”boa”.

Och ja, eftersom jag halvt omedvetet hållit mig lite på avstånd från bebisbestyren (och jag ju då tyvärr inte heller kan sticka) så har mitt boande gått ut över allt möjligt annat här hemma, Idag insåg jag då jag däckade i sängen klockan halv fyra för en snabb powernap innan gå-bort-middagen att det kanske är dags att bara börja säga nej till mig själv. (Krisu är ofta bra på att säga nej, men han har en fru som är snäppet bättre på att inte låtsas förstå innebörden av ett nej så då blir det oftast ett ja i slutändan ändå.)
Mina boande-projekt jag då hunnit med fr vecka 30 tills nu är: bygga ut altanen och bygga pergola samt måla allt det här, ordna stora blomlådor till mina hastigt efterbeställda och just då livsviktiga bambuträd (varpå sedan lådorna skulle isoleras (dom vill inte få för kallt tydligen), ordna med jord (för den skulle visst också ha en viss lerhalt för att bambusarna ska må bra) och så lyckas få hem och plantera dessa då. Renovera tvättstugan (eller bygga om är kanske mer rätt ord) med allt vad det nu innebär (måla, sy, få upp hyllor, fylla hyllorna osv), ordna med nya gardiner till övervåningen eftersom dom grå plötsligt inte var ett alternativ längre (vilket även innebar nya gardinstänger som blev ett dagsprojekt att få upp i taket), göra en tavelvägg (de tavlor vi hade var mitt i allt HELT FEL) och därefter intensivmåla barntavlor i en vecka. Ta mig an höstplanteringar – nu var ju bambusarna inte så höstiga i färgen längre så istället har jag denna vecka som gått planterat om i våra stora krukor samt släpat med Coco i skogen på jakt efter mossa, lingonris, rönnbär och allt vad jag nu prompt måste ha för att även göra höstkransar (plural på höstkransar ja, för jag kunde absolut inte bara en framsidan, utan det måste ju då även vara en mot gården). Skaffa en ny skänk. En byrå. Byta bil (den var dock Krisus initiativ) och även ha ett extremt behov av att hela huset ständigt ska vara städat, rent och trevligt.
Och som resultat av det här – varit helt slut många kvällar.

SÅ, nu när det ju på riktigt börjar närma sig (och jag då istället för att sitta i soffan och sticka i lugn och ro bara tar mig an massa grejer) har jag idag lovat mig själv att inte hitta på flera stora projekt och även fråga K gällande de mindre och om han anser att dom behövs eller är oväsentliga. Kommer bli svårt, jag har inte så lätt för det där att ”bara vara”, men det är ju säkert bra att ha krafter kvar till en kommande förlossning och inte ta ut allt på att – som idag – försöka slita upp en fastväxt buske som efter 1h, en söndrig kruka och x antal mindre muntra haranger från min sida slutligen lossade (triumfen när den väl kom upp var dock värt det).

Fick även svar från min grekiska läkare på senaste blodprov. ”No infusion needed, all looks fine, you will do great.”

Så – nu är det en lugn väntan som inleds här. Och herregud. Snart är hon här. <3 <3 <3