Vi var på förlossningsförberedande samtal till BB idag. Första gången K var med på något på ett bra tag och även första gången han fick titta in i förlossningssalen här på Åland, så det blev ett väldigt ”konkret” besök till skillnad från många andra av dom träffar man har med sin BM.
Det blev även rätt känslosamt då barnmorskan vi träffade började med att fråga hur vår graviditet varit – och då hon insåg att den varit lite upp och ner – även bad mig berätta om vägen hit. Så ja, efter att vi tagit oss igenom det (Krisu satt och klappade på mig och barnmorskan var sådär förstående så det bara blir värre) så gick vi vidare med förlossningsplan och hur vi tänkte när det väl var dags. Jag vet ju hur jag tänker: lillasyster ska ut och det spelar ingen roll hur eller om det tar ont eller om jag ligger upp och ner eller har . Prio är på henne och att det ska gå bra.
För Krisus del är det väl såklart samma prio: hans lilla tjej ska komma ut och vara frisk, men själva genomförandet är han väl mindre, vad ska vi säga, entusiastisk över. (Med tanke på att han ännu inte vågat känna på magen och när hon sparkar så förstår ni nivån, haha. Han kämpar dock. <3)
Avslutningsvis så skulle vi känna hur det verkade där inuti, och jag var ungefär lika mycket öppen men tappen kändes mer mjuk och mogen. Hon kunde även känna att lillasyster hade fixerat sig (det förklarar ju även mitt tryck neråt samt varför det tar så ont ibland) och konstaterade även glatt mitt i allt
– Nu petar jag henne på huvudet här!
Jag har ju inga obehag överhuvudtaget med att nån läkare/BM känner där,och tyckte framförallt att det var väldigt spännande att hon kunde peta henne på huvudet, däremot hade jag önskat att någon fått Ks reaktion på film. Hur ska jag säga; det kommer bli en intressant förlossning för hans del. 😀
Nu är det läggdags här. Jag sover ju rätt dåligt nuförtiden men passar samtidigt på att ta tillvara på att jag ju de facto får sova. Snart är det slut på dom dagarna igen, och SOM vi längtar. <3
Senaste kommentarer