mariak

Mailade kliniken igår kväll om sprut-missen, och sen imorse ringde dom mig. Vi kommer att göra ett försök ändå, åker till kliniken direkt när vi kommer iland och sen är det bara att hoppas på det bästa. Ingen kan egentligen säga hur det kommer se ut, eller vad resultatet blir. Men ja, dom anser att det finns chans att jag ännu inte ägglossat och att vi kör på det (man plockar dem just innan kroppen gör en spontan äl).

Jag är så jävla, jävla less. Less och ledsen. Det är som att allt som jag laddat inför så länge bara rann ut i sanden. Och det är inte heller bara sprutan, utan också att vi plockar redan imorrn. Min magkänsla sa hela tiden att nej, det är för tidigt, men kliniken ville inte på lördag och jag måste ju då lyssna på dem. Klandrar dock mig själv för att jag inte stred mer för min sak, men det var liksom inte ett alternativ från deras sida.

Usch. Jag är opepp och trött och bara uppgiven på det här. Känns så fel, samtidigt som jag ju bara måste intala mig själv att det inte behöver vara kört, det kan finnas ägg där att plocka ut. Och vidare – det kan vara ett av dessa ägg som faktiskt lyckas.

En dålig dag när det borde ha varit en väldigt bra dag. Att komma fram till äggplock är ju lite som att komma i mål, men nu är känslan att jag snavat på mållinjen. Eller mer att jag fått fel väganvisning, och sprang åt fel håll när det bara var 100m kvar. Inte som jag hade tänkt och trott att det skulle blir.