Var till min psykolog idag igen (tänker att det faktum att jag nästan omedvetet väljer att skriva min psykolog är ett väldigt bra tecken; hade jag inte fått ut något av det här hade jag ju inte velat markera att hon tillhör mig (eller kanske snarare jag henne då, i form av att vara hennes klient), men ja – jag gillar att gå dit). Vi pratade en hel del om hur det kommer bli sen, och det är så fint att få lite konkreta tips och råd och bara ”påpekningar” om sånt som kan vara bra att tänka på. Just nu handlar det om att realisera det faktum att jag ju är gravid. Som i att det är en bebis där inne i magen. Och som ju även – förr eller senare – kommer att komma ut. Har jag tänkt på det?
För så är det nog lite. Att jag inte helt och fullt kan ta det till mig.
Inte som i att jag går runt med en konstant oro och tror att det kommer gå galet och tokigt och sluta i katastrof, utan mer som att jag fortfarande har svårt att säga (de under så lång tid otroligt efterlängtade men likväl oerhört främmande) orden ”Jag är gravid”. Det spelar egentligen ingen roll i vilket sammanhang det är – en ytligt bekant som tittar frågande på magen eller Krisu som kommentera något här hemma. Oavsett känns det lika, hm, märkligt. Eller bara svårt. Som att jag skulle säga något som inte var på riktigt. Fast jag ju nog hela tiden känner att det är på riktigt när hon går runt där inne. <3
Så, min läxa till nästa gång vi ses, jag och min psykolog, är att köpa en sån där ”fylla i bok” om att vara gravid. Alternativt en som är riktad till bebisen, men där man fyller i även innan hen har kommit till världen. Jag tror det blir toppen i alla fall! Dessutom frågade hon om rent praktiska saker som tex skötbord osv och menade att det också kunde vara ett sätt att göra hela bebisankomsten mer på riktigt genom att börja rusta med sånt, och det tror jag också. (Här är det ju även lätt att fylla i lite när jag ska återge det här för K tänker jag. ”Jomen för min oro vore det väldigt bra att vi for på en bebis-shoppingrunda och att jag inte behöver tänka på vad man b e h ö v e r, utan istället bara välja med h j ä r t a t. Min psykolog sa det.” *kaching* Hehe.)
Gällande bebisshopping så ÄR det dock nåt vi behöver göra. Förutom att jag ju inte riktigt ännu kommit in i den här graviditetsbubblan och därför inte heller börjat boa och rusta så har jag även på något sätt levt i tron att eftersom vi redan har ett barn i huset så finns allt sånt som ett (till) barn behöver. Vilma hjälper även till att hålla upp min ”vi har det vi behöver”-ideologi då hon dagligen står och plockar och räknar några kvarglömda blöjor från hennes tid.
-Och blööööjor behöver vi inte köpa till lillasyster, för det har vi redan, förklarar hon ivrigt medan hon radar dom fyra kärleksmisshandlade blöjorna i storlek 4 efter varandra.
Jamen ni hör ju, rustade till tänderna är vi!
Annars har det vart bra dagar gällande sd. Jag tar det mestadels lugnt, har lite sd då och då, men om jag kan sätta/lägga mig ner så går det över. Ibland på kvällarna märker jag att det blivit för mycket under dagen, eller om jag har varit igång en längre stund och inte har möjlighet att sätta mig ner, och då blir de lite mer ihållande/upprepade. Än så länge har det dock gått över då också efter att jag legat och vilat ett tag, så tar det som ett bra tecken.
Här kommer en bild på magen. Jag känner mig så förbenat trött min kropp just nu, och det känns ju helt HEMSKT att jag ens täcks tänka att det vore något negativt med att kroppen ändras pga en g r a v i d i t e t, men ja, jag har haft en liten dipp. Mest handlar det om att jag är så trött på allt det mjuka och att jag inte tränat för så otroligt lång tid och just nu är mil ifrån att överhuvudtaget kunna röra på mig på ett mer aktivt sätt. Var och provade 11 klänningar och fräste likt en markatta åt Krisu som efter ett tag kom och frågade hur det gick. INGET sitter bra (förutom den kasse med mommotrosor som jag idag åkte stresshandlare). Det här är såklart något jag VET att kommer ändras, och ju större magen blir desto mindre syns alla andra ställen där det hänger. Förändrat fokus, så att säga, haha.
Men här har ni den! Magen i v 22. <3
Just nu inte speciellt många blåmärken på den heller, så det är ju alltid trevligt. Och trosorna ni ser (som ju även sitter som ett smäck) är i storlek 42. Så jäkla naja, kommer aldrig byta ner mig från det här! 😀 Ifall ni undrar över armen så är det för att hålla upp min topp, den verkar ju också ha krympt under de senaste veckorna, hehe.
Ha en fin kväll! <3
Senaste kommentarer