För fyra år sedan den här tiden låg jag i en säng på ett sjukhus i Halle – med en en timmes gammal dotter bredvid mig. Allt hade gått bra, Vilma sov sött och jag var väl förvisso lite medtagen efter en förlossning men trots allt oväntat pigg. Var uppe och gick relativt obekymrat bara några timmar senare och mitt största bekymmer den dagen sett till min egen fysik var att sjukhusmaten som serverades var långt ifrån det som föll mig i smaken och jag var jättehungrig.
Så otroligt knäppt att det hunnit gå fyra år sen den dagen, och att vi både har en fyraårig flicka här hemma och att vi tillika hunnit vara föräldrar i fyra år. (Den är ju rätt förväntat dock, om man har ett fyraårigt barn menar jag.) Otaliga minnen och upplevelser, och visst har det vissa dagar vart både kämpigt och även gett förhållandet prövningar, men nog är det ju mest bara galet fint att vi tillsammans varit en familj för så lång tid. Jag är otroligt stolt över Vilma och att hon blivit en så modig, bestämd och klok liten flicka. Det är ofta jag förundras över saker med henne och hur insiktsfull hon är ibland. Det sägs ju att det är närmiljön som formar ens uppväxt, och jag är helt säker på att det stämmer då hon alltid omgetts av så mycket fina och kloka människor.
Idag väntar kalas för dagiskompisar och jag får hjälp av mamma med att fixa iordning allt då K åkt iväg på bortamatch. Ska även på en ny gynkontroll på eftermiddagen och jag hoppas ju verkligen att det inte rört sig nåt sen i lördags. Vill liksom få ett kvitto på att det här vilandet ger resultat och att cervix inte påverkas på samma sätt då.
Ha en fin dag! <3
Senaste kommentarer