Det väldigt märkliga i att jag idag använde min treåring som språkhjälp. Skulle skriva en grej på finska och blev osäker på grammatiken. Krisu var borta och därför var det bara en liten fröken kvar att diskutera detta med. Och förvåningen när hon rakt av kunde hjälpa mig. ”Nej inte så mamma, man säger såhär.” Hur knäppt är det, att hon både behärskar och även kan förstå min språkliga frågeställning innan hon fyllt fyra. Jättestolt och jätteimponerad mami täällä.
Nämnde jag förresten att jag skickade en muffinsätande katt till min kollega? (Say no more liksom.) Skulle dubbelkolla att min anmälan om ett läkarbesök gått fram och att läraren till den klass jag skulle ha hade fått meddelandet tidigare i veckan. Så klockan halv sju samma morgon tänker jag att det är bäst att ändå påminna, inser att jag inte har hans nummer (vi är kollegor, inte bekanta privat) och tänker därför att jag får använda FB messenger men i en professionell ton. WELL, ribban på min professionella ton gick väl SÅDÄR då jag på nåt märkligt vänster inleder min mailkonversation med att få iväg en såndär stor jäkla dekal.
Alltså insikten när jag utan att ha fattat hur det ens gått till mitt i allt ser att jag nyss skickat iväg en stor katt. En stor katt som äter muffins.
Voi hoho.
Jag har nyss varit och tagit blodprov. Gick snabbt och bra som vanligt, känner mig överdrivet nålrutinerad nu för tiden. (En KBT-terapeut hade troligtvis gjort en kullerbytta i ren glädje över mina framsteg gällande det.) Borde även få svaren lite senare idag och förhoppningsvis även då veta om jag ska reglera mina mediciner lite. Hade på ett sätt vart skönt att trappa ner men samtidigt är jag så van med dem så det inte känns som ett problem.
Hoppas er fredag blir fin! Puss!
Senaste kommentarer