Dagarna bara försvinner här. Fast jag sent igårkväll trött suckade till Krisu att alla de senaste dagarna känts som ett marathon så har dom ändå bara svischat fram. Vilma har en truls-period (eller som Krisu väser åt mig ”hon är en natural born bitch) och det här gör att vi från tidig morgon till sen kväll har diverse ”kamper” här hemma. Till nittio procent handlar det här om kläder, och oh my, kommer det bli samma visa med lillasyster tror jag vi anställer en påkläderska. Låt säga såhär; i förrgår från att hon kommit hem från dagis tills dess att Krisu kom hem hade hon hunnit byta kläder fem gånger. Och nej, han var inte iväg på bortamatch utan kom hem 1,5h efter oss…
Och lilla lillasyster ja. Jag vet inte varför, men jag har haft svårt att ta till mig hela bebisgrejen de senaste dagarna. Psykologen nämnde just det här när vi pratade om oro och att det finns en risk att oron i sig tar över själva graviditetens plats. Det gör att man inte hinner gå in i bebisförberedandet mentalt på det sätt som man kanske borde (eller framförallt efter smycket längtan ju skulle önska att man kunde unna sig själv).
Återigen har jag inget som har hänt, inget blod, inga direkt sammandragningar. Men ja, jag tror att det väl kanske bara sitter kvar någon slags föreställning om att en bebis finns i f r a m t i d e n, sen när dom stora farorna är över, och det faktum att det händer här och nu blir därför väldigt stort. Att jag sen haft dessa maratondagar med tidiga morgnar, mycket jobb, full fart och neverendingnattningar (alltså att det blev sommartid och ljusa kvällar var ju som att Vilma gick in ett ”sova? va? vem? iiiinte jag -stadie) har gjort att jag haft lite mer ont igen vilket såklart spätt på dåliga orostankar.
Mest tänker jag ju dock att det ska vara bra. Och jag övar mig i det här med att säga högt att jag är gravid (jättekonstigt) och att tänka på lillasyster som något som faktiskt kommer hända (väldigt väldigt märkligt) och att planera rent praktiska grejer för att göra det mer närmare (tex börjat ta tag i barnvagnsrustandet). Väntar såklart mest på att få känna sparkar. Då blir det ju väldigt konkret att det finns någon där inne. <3
Annars har vi njutit. Njutit av underbart väder och att jag är så otroligt tacksam över vår gård.
Förresten vet jag inte om ni minns att jag berättade att vi fällde en gran här på vår gård? Jättestor och ja, var väl mest ett infall från min sida men bort kom den. Hursomhelst. I dess spår så fick vi då en bit på 2x5m av terräng (verkligen, man kunde även kalla det k r a f t i g terräng), men det upprustande blir ett senare projekt. Därtill kom det även fram en död skata. Vit och svart och väldigt synlig överlag, Jag och K har ju dock båda låtsas otta åt ett annat håll (den som först uppmärksamma det platta och döda flygfäet så bör ju rimligtvis även vara den som gör något åt saken) och ja, det här har ju gjort att den legat där då. I typ två veckor. (Alltså låter ju som att vi är jätteäckliga när jag hör på mig själv, men som ursäkt kan sägas att den legat på terrängmarken och dessutom i gräns mot grannens tomt (vi är i övriga fall trevliga grannar bör tilläggas här)) Anyway – idag bestämde jag mig för att samla lite frupoäng: Tog en spade, fick upp skatan, lyckades få med Coco och Vilma i släptåg på projekt ”göra sig av med död fågel” och hastade ner till strandpromenaden nedanför oss. Förklarade ivrigt för mina kompanjoner att ”titta nu hur mamma gör sig av med skatan!” och drog till med ett – i man ögon – kraftigt kast. Uppenbarligen blev det lite mindre kraftigt, för den förbaskade pippin åker såklart in i en glest bevuxen buske – och fastnar upp på en gren. Upp och ner. Stendöd.
Ja, det var dagens projekt det. Och nu ska jag ta mig an ett kvällsprojekt här, en fotobok till Vilma! Krisu har ju lyckats berätta för henne att han redan köpt en trampolin i 4-års present och därtill att han redan fått hem den och att den står i förrådet (hallå på den samla-hjälte-poäng alltså) och ja, nu har hon ju då dessutom fått för sig att den är BARA från Krisu och frågar sisådär en gång om dagen vad jag riktigt ska ge henne. ”För trampolinen är från isi så då måste du också ha nåt.” Mpf.
Ha en fin kväll hörni! Och puss och kram!
Senaste kommentarer