Lite oklart varför jag inte kommit mig för att skriva, men jag är lite som i en kö. Som att jag mest bara väntar. Just nu väntar jag på BM-tiden nu i övermorgon. Då ska vi få lyssna på hjärtljud och återigen bekräfta den lillas existens. Och ja, det är på nåt sätt lite så – som att jag känner att det hela tiden är liite lite oklart om det faktiskt är såhär (att jag är gravid liksom).
Mest är jag lugn. Det var ändå som att det senaste ultraljudet och att komma förbi vecka 12 var ett slags paradigmskifte i min förhållning till allt. Från att min utgångspunkt i princip var att det inte skulle gå vägen så tänker jag ju nu att det SKA göra det. Men ändå, inte kan jag ju riktigt helt och fullt ta in att jag skulle vara gravid på samma sätt som alla andra – som att jag faktiskt ska ha en RIKTIG bebis där inne. Det gör just därför att jag mellan dessa kontroller känner lite som att jag står i kö, att jag bara väntar och står här lite stilla och sådär smått göreslös som man ju är när man sitter med sin nummerlapp med siffrorna 64 i handen och det blinkar 47 på skärmen.
Sen var jag och lämnade lite nya blodprov i torsdags och när jag sedan skickade provsvaren till dr D ville han att jag skulle ta ett nytt dropp. Har inte tagit det på några veckor och man brukar börja sluta efter v 12, så det gjorde mig inte jättelugn att det nu var något som indikerade på icke optimala värden. Så ja, nu är det dropp som gäller och jag hoppas på att få tid imorgon eller annars tisdag. (Och framförallt så hoppas jag ju att det inte är något jag behöver oroa mig för på riktigt.)
Vilma har vart med mommo i helgen och hon har haft det så himla bra. Det är sannerligen en lyx och ett privilegie att ha en mommo som mer än gärna VILL vara med sitt barnbarn så mycket och tillika att Vilma i sin tur VILL vara med mommo. Innan Vilma åkte så skulle vi rita en bild som hon skulle ha med, och hon rita först sig själv och mommo, men sen när hon skulle rita Coco blev det lite svårt, och hon bad mig att rita honom. Eftersom hon hade en kritstump på 2cm och jag därtill behövde rita Coco upp och ner från mitt håll sett så tyckte jag själv att min illustration av en pudel var klart godkänd. Vilma granskade dock min färdigritade Coco för att sen sen (argt) kasta ur sig ”det där är ju ingen hund, det där är en krabba!” Och för att riktigt rub it in fortsatte hon sedan med ett deklarerande ”alltså mamma, du kan verkligen inte rita hundar”.
Ja-happ. Det var den kreativa-boosten det ja.
Hoppas ni haft en bra helg! Imorrn är det måndag och ny vecka, yey för det ändå! 🙂
Puss o kram
Krisu har inlett golfsäsongen med Vilmis. (Och sen med sig själv, haha.) Sandkakor är dock också kul. 😀
Senaste kommentarer