Jag och Vilma har gjort påskägg. Vi pillade små hål i ändorna och så blåste vi ut innehållet. (Jag som hatar att blåsa upp ballonger kan ju säga att ägg-urblåsning är en kaliber värre, man kan väl säga att ansiktsfärgen hinner anta en lite mer violett ton under processens gång.) Hursomhelst, äggen blev tomma, dom målades och sen limmade vi på pärlor. Nu är dom upphängda i lite ris och plötsligt så känns det som att vi tagit in påsken här hemma – lite oplanerat tidigt (vilket väl förvisso är en lögn, att blåsa och måla ägg skedde ju inte helt omedvetet ändå) men helt trevligt! Påsk ÄR ju en väldigt trevlig högtid, sådär opretentiös och utan att man förväntas göra eller prestera något speciellt, man kan bara vara, äta massa memma och ägg och hänga med dom man tycker om. Dessutom är ju gult en glad färg. Och kycklingar med för den delen, i sina totalt icke-inrednings-stilrena-charm.
Idag är det tisdag och två dagar kvar till ul. Känns ju lite löjligt att ens förneka att det nu är så nära att det nästan går att ta på den skillnad det kommer att göra. Skillnad mellan det som kommer att spela på två så helt vitt skilda känsloregister att det inte går att tänka sig hur det ena är – om det blir det andra.
Jag frågade K idag om han var nervös, men han tyckte nej. Eller att han inte visste vad han borde tycka. Men att han ju inte kunde känna hur det kändes i min kropp och att han ju bara måste tro att allt var bra. Och så är det väl, även om jag har kört enligt principen ”glaset är halvfullt” hela den här tiden för att slippa besvikelser (vilket ju i sig är världens dummaste grej, för varför skulle jag INTE bli besvikenledsentokigförstörd om det inte går vägen, trots min ”halvtomt”-inställning).
Men ja, två dagar kvar, och inte så mycket om det. För nu är det bara att räkna ner.
Här är i alla fall våra ägg. <3
Senaste kommentarer