Vad har nu hänt då, tänker ni kanske, när det ju vart knäpptyst här. Men nej, ingenting har hänt. Ingenting alls rent bokstavligt talat skulle man kunna säga. Jag har haft lugna dagar och det är varken tidsbrist eller hemskheter som gjort att jag inte skrivit. Det är egentligen mest bara att jag känner mig lite jobbig. Jobbigt tjatig i min icke-graviditet, och som att jag ju borde börja bete mig som andra normala gravida människor och uppdatera med vecko-bilder på magen och fundera över om det är en flicka eller pojke. Men jag ÄR ju inte där, jag säger inte ens att jag är gravid, och jag vågar inte tro på det, så det blir bara dumt. Och sen blir det dumt när jag känner mig tjatig i min oro. Så ja, därför har jag inte skrivit alls istället.
Men hur går det då? Ja-ni.
Gravidsymptom? Tveksamt. Alltså molvärk ibland. Trött. Men det är typ det. Darrig. (Alltså JÄTTE. På tv’n här uppe är kontrollen som en pekare, man liksom riktar den mot tv-skärmen och klickar sig sen fram. Skitjobbigt även i vanliga fall tycker otekniska jag, men K är ju som ett barn på julafton när det kommer till att köpa elektronikprylar och det är ändå han som sköter det där 98% av gångerna. Hurusom är jag just nu fullständigt körd på det, där, min darrighet gör att jag liksom inte kan hålla pekaren still, så helt omöjligt att välja rätt kanal. K står med andra ord för 100% av tv-bläddrandet just nu. Darrigheten kommer dock från kortisonet, så är bara att acceptera läget, titta på enbart golf och darra på.)
Blödningar: Inga nu på senaste. Jag vet ju dock inte hur jag ska tänka om det. Var den senaste the bad one, den då det stannade av där inne och nu bara inte kommer ut. Eller är denna totala tystnad från min fiffi ett sätt att säga att allt tickar på där inne?
Den som lever får se. 5 dagar till ul.
Mage: Intressant. Alltså såväl i färg som form. Morgon syns inget, jag är som vanligt. På kvällen efter middagen ser jag ut som en ballong. Krisu tyckte att ”det där ser inte riktigt normalt ut”, och jag är lite osäker på om jag kan ta det som en söt komplimang om att min mage växt Färgmässigt är den ju då även lite omväxlande i blå-grön-gula toner. Mina dagliga injektioner börjar sätta sina spår, och det som från början varit mjukt fett är numer mest förhårdnader som inte hinner försvinna innan jag måste sticka igen. Med andra ord börjar jag ha som ett hårt blågult bälte längs med hela magen. Att det ser jäkligt fult ut struntar jag i, desto mer jobbigt är dock att det inte längre är så kul att sticka sig, inte helt smärtfritt när man ska trycka in nålen i det där.
Idag har J hjälpt mig att fixa vårfint på övervåningen och jag är så himla nöjd. Att byta kuddar och sånt i soffan och köpa lite nytt inredningsplock kan verkligen göra skillnad, och nu känns det otroligt mycket vårigare då rummet går i olika gula och gröna toner!
Krus och resten av laget förlorade förövrigt dagens match med 4-1, så lär väl inte få hem en jätteglad man från Sverige ikväll, men sådär är fotbollslivet, Ibland upp och ibland ner, på senaste mest ner dock, haha. Jag känner väl att jag börjar glida mer och mer från fotbollen, inser att den tiden det ännu finns i våra liv är rätt begränsad, och att det snarare är vad ska komma efter det här som får ta plats. VAD det är har jag ju dock ingen aning om, och trots att jag gällande den här graviditetsgrejen framstår som en nästintill hysteriskt orolig människa är jag inte det i vanliga fall och att stressa över framtiden har aldrig vart mig grej. Det löser sig ju alltid ändå! 🙂
Ha en fin helg nu! Här blir det varmrökt lax och potatissallad till middag, sådär för att riktgt förstärka dom soliga vårkänslorna!
Puss på er!
Senaste kommentarer