Idag har jag gjort sånt som ger mig ro i själen; jag har putsat och pillat och torkat på såna ställen som man inte alltid hinner med och som efteråt bara är sådär ”aaaah”. Bland annat har jag pillat loss en grej i tvättstället i köket och lyckats få baksidan på den ren. Har även städat sånt som kaffekokare, brödrost och bestickhållare. Gjort rent bakom handfatet i wc. Torkat skåp. Ja ni vet, sånt där som kräver att man själv känner sig nöjd för när K kom hem och tittade sig runt undrade han vad jag gjort hela dan. HUH!? (Okej, man kan väl inte klandra honom för att han inte kikade bakom sidoproppen i tvättstället. men ÄNDÅ.)
Sen har jag också pratat med gyn. Kände att jag skulle bli lite lugnare av att ta hcg-blodprov, och kolla hur gravidhormonerna det ökar. Nu är det inte riktigt lika lätt att se på hcg-kurvan när det gått såhär långt, men jag kan åtm få en fingervisning om det stannat av/är bara en liten ökning eller om det ser ut att ticka på uppåt i normal takt. Dom var först lite fundersamma, sa att man tar egentligen inte hcg-prov sådär bara, men sen när jag berättade om mina blödningar så vart det plötsligt ett annat läge. Det här gjorde ju inte mig ett dugg lugnare, att blödningarna plötsligt ansågs vara skäl nog att se om det kunde vara så att det stannat av, och dom skulle återkomma till mig under dagen. Vilket dom dock inte gjort. Såklart.
Jag ska nu ut i den strålande solen! Krisu föreslog tidigare per sms att vi skulle ta en promenad tillsammans. Alltså tro mig, det händer a l d r i g, han brukar snarare jämföra promenader med 30 minuters konstant lidande (av det värre slaget). Jag skickade ju därför såklart ett surt ”vad har du gjort nu?” tillbaka, men tydligen har hade han bara fått för sig att ”man ibland måste anstränga sig för dem man älskar”, Och det var ju fint, onekligen. (Nej men jag måste verkligen lyfta K och hur fin han varit på senaste. Vi kan verkligen hamna i luven på varann emellanåt, främst över skitgrejer eller helt dumma grejer som typ politik (jag är ju noll insatt och inte heller jätteintresserad men är däremot jäkligt envis och gillar inte att ”förlora” – och INTE han heller om vi säger så) så ja, våra bråk handlar väl mer om att ingen ger sig, hehe. Senaste veckorna har ju jag då verkligen inte varit någon sval sommardröm med glittrande skratt som sprider positiva anda, visar kärlek och uppskattning, utan det har väl snarare vart lite som att leva med en tvär enbuske. Han har dock vart den som hållit upp allt och trots ingen- eller dålig respons fortsatt att ge mig allt och lite till. Sådär som det väl ska vara när man sagt ”i vått och torrt” (eller är det i nöd och lust månne?). Jag är iallafall otroligt tacksam, och jag hoppas det kommer vara lika självklart med omvända roller om det någon dag uppstår en sån situation.)
Torsdag it is! Och 14 dagar kvar.
Puss!
Herregud, många år börjar det bli. <3
Senaste kommentarer