Jahaja. Det är ju inte direkt som att den där stunden av total lycka när hjärtat pickade på ul-skärmen har en långtidseffekt. Man kan väl snarare kalla det för en korttidseffekt, eller mer ett pip. Ni vet som en brandvarnare där batteriet är påväg att ta slut; pip! tjuter den hetsigt till. Så snabbt och hastigt att man först inte riktigt ens reagerade på VAD det var, och sen har man glömt det trettio sekunder senare eftersom det längdmässigt inte ens var ett piiiiip. Och ja, så länge höll då min lycka-uppfyllelse i sig. Som ett hetsigt pip.
Man kan förklara det här på flera sätt, och jag antar att alla är helt rimliga. Ett: jag har ett dåligt förflutet när det kommer till lyckade graviditeter. (Ett jäkligt kasst förflutet för att uttrycka det krasst.) Min historia gör ju det därmed inte direkt lättare att hålla sig positiv. Två: Jag har återigen fått en blödning. Blod alltså. En fiende av aldrig tidigare skådat slag under dessa tider. Dyker upp, tyst och utan förvarning. Lamslår och lämnar en känsla av undergång och panik. (Här hjälper det inte heller att familjeliv agerar missfallsrådgivare.) Tre: Det här är ju det kanske mest påtagliga, och det som ju även gör det väldigt svårframkomligt att bara ”ta det som det kommer”. När insatsen ökar så blir även förlusten så oändligt mycket tyngre. Och insatsen just nu? Ja, den har ju gått från noll till hundra då. Och givetvis följer därmed även rädslan för förlust med som en aldrig så tydlig skugga.
Men vad kan jag göra annat än att vänta och hoppas? Svar: Ingeting. I n g e n t i n g. Så det är bara att väntaväntavänta och sen uthärda dessa förbaskade och förbannade och förbenade blödningar.
Annars har jag idag vart på dropp och lite blodprover. Var ju någon vecka sen sist, men nålsättandet gick bra och 2500kcal senare så traskade jag därifrån (yep, förutom att dessa intralipider är som byggstenar till cellerna så är det ju även de facto en stor del fett). Kalorier som kalorier – nu på eftermiddagen var det äntligen dags för min årligen återkommande påskkärlek – MEMMA. Alltså hello darling! Det ska ju då även ätas med grädde och socker, annars blir det ingenting av det hela.
Nu väntar film och K laddar även inför kvällens kommande ”massive game” (alla Manchesters matcher är ju då ”massive game” i det här huset). Jag ska försöka googla lite tulpaner också, har fått för mig att jag ska ha en liten tulpanrabatt här utanför, är ju lite jag i ett nötskal det här med att få för mig olika projekt. Hursomhelst – ha en fin kväll!
Puss
Häromdagen.
Och ja, jag är så otroligt tacksam och känner mig ibland så bortskämd över att få bo såhär. <3
Senaste kommentarer