mariak

Japp, imorse kom då tant röd och det är därmed även igång på riktigt – försök nummer åtta! (Försök nummer åtta är väl inte nåt att flagga för, men ändå, det är igång!) Jag har pratat med kliniken och gjorde upp en preliminär plan för sprutor och ul. Som vanligt när man delar sitt liv med ett fotbollsschema så är det dock ett visst datum som är omöjligt och givetvis verkar vi nu landa någonstans där för äggplock (den dagen som K behövs). Jag känner väl mest att det får lösa sig bara. På ett eller annat sätt. (Screw you fottislife, typ.)

Dock sitter jag nu med ordentlig ångest över en annan grej. Efter jobbet idag tog vi en cykeltur med V där bak och Coco springandes. Förutom att det visade sig vara snorhalt och vi hann vurpa en gång (mer slowmotion-glida-övergå-till-att-lägga-oss-ner och V hann under tiden även fråga mig i lite anklagande ton ”mamma vad gör du? Sluta!”) så gick jag också fullständigt in i väggen. Jag vet ju att dessa dropp jag tar påverkar immunförsvaret, men har inte tänkt att de ska påverka min ork i övrigt så mycket. Men ja, när vi kom hem var jag så fruktansvärt död i kroppen att jag behövde ligga ner i nästan tjugo minuter bara för att överhuvudtaget orka komma till middagsbordet. Känns så otroligt puckat då jag nu sitter här med två tröjor och har kallt, för jag vet ju att allt som får immunförsvaret att börja mobilisera sig är big NO NO inför det här försöket. Suck.

Annat?

Jag och Vilma ägnade igårkväll en timme åt att möblera om i gästrummet här uppe. Vi bytte plats på allt (säng, byrå, stege, tavlor) och jag var nöjd efteråt. Två timmar senare när K kom hem och jag ivrigt ropade att han skulle gå och titta hur fint vi gjort så fick jag dock först en fundersam tystnad till svar och därefter

-Alltså, vad har ni ändrat riktigt?

……..

Såå. Imorgon sprutdag nummer ett! Nu kroppsomhändertagande och bara massor av vila så att ingen flunssa bryter ut. Tills dess; puss!

I Dubai för några veckor sen. DET var kroppsomhändertagande om något.