mariak

Äggen var kvar och äggplock genomförd!!

Jag är helt död, allt gick så snabbt då när vi kom in och jag hann inte med dom mediciner man tar innan så sen när lokalbedövningen släppte vart som att nån körde in en kniv i magen. Eftersom jag dessutom bad om extra av morfinet (eller det morfinliknande preparat man får i armen under själva ingreppet) så var jag ju helt väck. Låg o kisade med ett öga under tiden hon plockade, och fick även några långa misstänksamna ögonkast av Krisu när jag omedvetet låg och vispade runt med tungan. (Blir att kännas lite konstigt i munnen.) Så ja, när det var klart och jag – det kisande och sluddrande fyllot – skulle ta mig tillbaka till rummet så kom illamåendet som ett slag i huvudet och sen släppte bedövningen på det då. (Krisu har sen suttit bredvid mig på en stol och fört en slags monolog (eftersom jag var för svag att kunna svara) om att han nog måste vara lite konstig för det enda han ville var att pina mig lite till. (Well, eh, JA!) Så han gjorde några grisnäsor på mig mellan att han klappa mig på huvudet. Min kära knäppa man.)

Nu är nästa steg att få redan på antal befruktade ägg – håller tummar och tår för att dom som kom ut var mogna och att tycke uppstår med dom små ”bebisfiskarna”, som Vilma kallar det. <3 Imorn vet vi!

Här är en bild från precis innan jag går iväg. (Inte samma pigghet nu direkt, hehe.)