Jag fick ju en ny telefon av Krisu för ett tag sen. Mina telefoner tenderar att leva ett hårt liv (obs inte avsiktligt, jag tuktar dom inte om ni tänker i dom banorna) men jag är enligt K ”lite slarvig” (en bra dag) alternativt ”o t r o l i g t o a n s v a r i g” (en sämre dag). Hursomhelst, ny telefon nu då och löften om att den här telefonen inte skulle få en enda spricka, den skulle inte glömmas någonstans, uppdateringar skulle göras och hej och tjosvejs vilket långt och lyckligt telefon-liv vi skulle ha.
I förrgår när jag och Vilma kör hem från stranden börjar jag kika lite runt omkring mig. Hm, borde inte den här rackarns telefonen ligga här. Kollar passagerarsätet. Lyfter på en handduk som ligger där. Men nix, ingen lur. Känner under rumpan, kollar fickan. No luck.
Vilma som uppmärksammat mitt letande undrar vad jag sökar efter och när jag säger att jag inte hittar telefonen kommer ett ”men ma-mma neeeeej” (tydligt att hon redan tagit Ks sida i det här alltså). Jag säger att den nog visst är här nånstans och ber henne kika lite där bak samtidigt som jag funderar på alternativa ställen. Och ja, sammanfattningsvis kan vi väl säga såhär: Telefonen hittades, välbehållen och med en extra nypa frisk luft och sol – sådär som det blir om man åker hela vägen från stranden och hem på biltaket. (Jag har av förklarliga skäl mutat V att hon inte får berätta det här för Krisu och telefonen är ju framförallt fortsatt hel och glad – alles gut, frid och fröjd med andra ord. :D)
Just nu är förresten båda dom bortresta – K är på match till Polen och V till Junibacken och Gröna lund med mommo. Är så otroligt tacksam för att Vilma har den mommo hon har, vet ju att vi är väldigt bortskämda med att få så mycket barnvakt. Samtidigt är det ju ömsesidigt; mommo är lika glad över att få vara med Vilma och ja – det är bara winwin åt alla håll. En väldigt bra barnbarnsrelation helt enkelt. <3 Blir lite spännande att se hur det kommer att bli sen när lillasyster är här, trots att V bestämt har förklarat hur mommo då kommer få springa åt tre håll – efter henne, efter Coco och efter lillasyster. (Heja mommo! Haha.)
Min mage växer och jag ser ju onekligen rätt gravid ut. Ibland med större tröjor kanske man kan missta sig men det är ju nog svårt att undgå nu när det är sommar och man går mer lättklädd. Känns fortfarande liiite märkligt när någon frågar, men är ju som lite svårt att förneka. DET blir ju liksom ännu dummare, att stå där med magen i en tajt klänning och bara ”mm, jo, eller vi hoppas på att det är en bebis där”. (Å andra sidan tyckte V att det var lite märkligt när en bekant som vi mötte på stan häromdagen kommenterade magen och grattade mig. När vi gick vidare ifrågasatte hon det hela med en stor dos skeptism och menade att ”fast hur kunde hon veta att lillasyster var där? För man kan ju också tro att du bara har ätit för mycket mat mamma.”) *kände mig jättefin och gravidsnygg* AAW. Haha.
Hörni, godnatt och ha en fin vecka. Jag både räknar och försöker att inte räkna dagar. Två dagar till vecka 27 (men jag inbillar mig hela tiden att jag är i v 25 så att jag sen blir sådär jättepositivt överraskad när jag öppnar min gravidapp). Hurusom, vecka 30 är det stora målet och utan att räkna – det närmar sig. <3 🙂 🙂 🙂
Puss!
.
Senaste kommentarer