mariak

Sommarlov!

Otroligt efterlängtat och välbehövt. Sista veckan var mer än tung och jag hade sammandragningar allt för ofta, sista dagarna räckte det med att jag gick från lärarrummet till klassrummet för att magen skulle bli hård. Inte optimalt men jag kände att det var så himla lite kvar så istället för att sjukskriva mig bet jag ihop.

Idag har jag väl dock en dålig dag (första på väldigt länge) och är bara orolig och känner mig blä. Reste till Helsingfors igår morse, dagen gick nonstop och sedan hade svärföräldrarna sitt 60-års baluns på kvällen. Stort kalas och även om jag ju försökte sitta mycket så var Vilma på ”upp och ner och hit och dit” humör och man måste ju ändå alltid anstränga sig och vara trevlig och hälsa på x antal bekanta och obekanta (vilket jag ju i vanliga fall verkligen tycker om att göra!). Men ja, kände ju att det var en livmodermage som blev tröttare och tröttare och imorse när jag vaknade hittade jag lite blod. Som någon hällde en kanna med is i magen och jag bara höll andan. Inte. Blod. Inte. Nu.

Nu har jag bestämt mig för att bara vänta och vila. Inte kommit något mer och ja, så länge jag sitter still inga fler sd. Eftersom vi inte är hemma blir det svårare att kunna ”göra något”. Så jag väntar. Och väntar. Och väntar på måndag och att få stå på tröskeln måndagsmorgon när gyn öppnar.

Här är under en paus på festen, jag o V gick och satte oss i bilen en stund. (Herregud vi är sociala.) Jag behövde vila och ta min spruta, hon var nöjd att leka ”draken försöker komma in i bilen!”.