Idag var jag då och tog dropp igen. Mina kära armar har haft en tuff tid på senaste, och jag med min nålskräck också för den delen. Med tanke på hur det har brukat vara (liggläge, hetsig väs-andning och tårar i ögonen) har jag dock gjort enorma framsteg. Nu på senaste har jag inte ens använt emla-plåster när jag blivit stucken – DET är stort. (Emla-plåster innehåller lite bedövningssalva och gör att sticket känns mindre. Kanske mest använt av barn. Tillägg: I n t e använt i Grekland. Jag hann ju engagera en halv avdelning där nere då jag från det att jag anmälde mig i receptionen på sjukhuset jäktat stod och viftade med mitt plåster för att få veta vilken arm jag skulle sätta det på. ”What mrs Kojola, what do you want? What do you mean?”)
Hursomhelst så satt jag då där idag, utan bedövning och kände mig modig och duktig. Tittar bort, känner hur hon sticker – och så blir hon tyst. Tro mig, är man rädd vill man INTE att nån blir tyst. Sen vill man då heller inte höra att hon säger ”vet du jag är ledsen, men jag tror den sprack”. (alltså slå mig)
Nej men slutet gott allting gott! Vi bytte arm och sjuksköterskan förklarade under tiden glatt och ivrigt att kroppen är ju ”såå fantastisk så den där blodådran reparerar den hipsomhap och så är den hel igen”! (Simsalabim ja! Vilken himla tur att spruckna blodådror är my kind of porn också! Haaa.)
Sprutdag 2 idag med hormonsprutorna. Dricker även duktig min tomatjuice, tar min fertilitetsmedicin för ston (ston som i hästar ja, fråga inte) och knaprar mina piller. Från och med i övermorgon börjar jag även plocka in mer mediciner, först ut är kortisonpiller, sen kommer lite injektioner för blodförtunnande.
Annars har dagen gått i ett. Som dom ju alla gör, för den delen. Har dock ett stort sug efter tulpaner och vårgardiner och en drickvagn med lite inspirerande tidningar på, och tänkte försöka ta itu med det i helgen. K är ju inte alltid jätteivrig när det kommer till att fixa här hemma (läs: motsatsen till jätteivrig), men å andra sidan gör det också att han inte alltid märker när sådana saker ändras. Tulpaner gör ju dock vet som helst glad, så kanske börjar med det.
Natti! <3
Jag i Aten, ombytt och klar. Och med plåstret på armen. 😀
Senaste kommentarer